MFF-GAIS 1919 slutade med klackarna i taket!

Det är match mot GAIS på söndag. Efter säsongens hackiga inledning, krävs det något ut över det vanliga för att överleva.
Skälvande öppnade jag bankens kassavalv och plockade fram mitt arkiverade ex av MFF:AREN från 1919, snacka om raritet.
Här läser jag om när MFF för 90 år sedan hemma spelade mot GAIS. Göteborgarna har samma år tagit hem klubbens första svenska mästerskap.
GAIS var dåtidens storklubb. Det var inte MFF som mest lirade i s k pokalturneringar.
Till min förvåning handlar referatet från matchen, om man nu kan kalla det för ett referat, mer om vad som egentligen hände EFTER bataljen på planen.
Den matchen avgjordes under glam och stoj i restaurang Savoys gula salong.

Här var det minsann klackarna i taket. Förbrödringen total. GAIS målvakt, Lukas kallad, var som det stod ”pigg som en lärka”, sjöng och drog vitsar. Den största succén gjorde hans imitation av Charlie Chaplin, en tämligen ny stjärna vid den här tidpunkten.
Man kan lugnt säga att glasen under hela kvällen tömdes till botten i ett rasande tempo.
När GAIS med spelare och ledare skulle med nattåget hem till Göteborg vid 22-tiden blev det extra rörigt. Någon sjöng:
”Jag går ej hem, jag går ej hem i natt.”
Ordförande Svensson lyckades klänga sig upp på sista vagnen, ordentligt rund under fötterna.
När tåget gått kom ytterligare GAIS-spelare ångande i sångens tecken. De blev akterseglade i Malmö.
MFF:arna återvände med gossarna till Savoy och utanför stod ännu en GAIS:are, en reserv och log i skjortärmarna.
Hur det här slutade står det inget om, mer än att man fortsatte festandet i gula salongen.
Hur själva matchen slutade?
0-0
(visst känns det bättre nu)
FOTNOT: bilderna på Charlie Chaplin, Fred Astaire, Savoy och GAIS målvakt finns inte i MFF:aren från 1919. Bilderna har jag lagt till.