Tack mina hjältar för ni räddade matchen mot GAIS. Innan matchen började kallades 14 av er som var med i Múnchen 1979 i Europacupfinalen, in på Swedbank Stadion. Vissa med portvinstå. Vissa med söndersparkade knäskålar. Vissa andra med raserade höfter. Det är ett dyrt pris ni fått betala för en gedigen insats i den ljusblåa tröjan. Publiken på Swedbank Stadion ställde sig upp och gav er sin kärlek. Stora och mäktiga känslor. När livet log och MFF ledde med 2-1 mot GAIS förkunnade speakern: Zlatan vann skytteligan i Italien. Nytt jubel. Åter stora och mäktiga känslor. Men varför inte spela upp Zlatans klack i mål som gjorde honom historisk? Varför sover personalen på Stadion? Zlatan-Sveriges och MFF:s bästa lirare genom tiderna. Jag fortsätter min kampanj för en staty av Zlatan i diabas. Drömmen kostar ca 800 000 kronor. Placering? Mitt på det nya torget framför Stadion. Och döp om Swedbank (urlöjligt namn) Stadion till ZLATANS STADION. NU! Kom igen! Jobba för en staty av Zlatan i diabas-se min egen tillverkade bild i diabas här ovanför. Matchen då? Den tar vi en annan gång. Om jag skulle skriva en kommentar just nu blir det en massaker på RolleGren och det känns inte begåvat. Jag ber att få återkomma i ämnet.
Sydsvenskan ger oss detta: Fakta-Skyttekungar Endast åtta svenskar har tidigare blivit skyttekungar i länder utanför Sverige: Gunnar Nordahl, Milan (Italien), 1950, 1951, 1953, 1954 och 1955. Gunnar Andersson, Marseille (Frankrike), 1952 och 1953. Ove Kindvall, Feyenoord (Holland), 1968 och 1971. Ove Grahn, Lausanne (Schweiz), 1973. Mats Magnusson, Benfica (Portugal), 1990. Henrik Larsson, Celtic (Skottland), 1999, 2001, 2002, 2003 och 2004. Daniel Nannskog, Stabaek (Norge), 2006 och 2008. Rade Prica, Ålborg (Danmark), 2007. Och till slut: NJUT! Zlatan klackarnas skyttekung-nu för alltid. Se HÄR!
Det är match mot GAIS på söndag. Efter säsongens hackiga inledning, krävs det något ut över det vanliga för att överleva. Skälvande öppnade jag bankens kassavalv och plockade fram mitt arkiverade ex av MFF:AREN från 1919, snacka om raritet. Här läser jag om när MFF för 90 år sedan hemma spelade mot GAIS. Göteborgarna har samma år tagit hem klubbens första svenska mästerskap. GAIS var dåtidens storklubb. Det var inte MFF som mest lirade i s k pokalturneringar. Till min förvåning handlar referatet från matchen, om man nu kan kalla det för ett referat, mer om vad som egentligen hände EFTER bataljen på planen. Den matchen avgjordes under glam och stoj i restaurang Savoys gula salong. Här var det minsann klackarna i taket. Förbrödringen total. GAIS målvakt, Lukas kallad, var som det stod ”pigg som en lärka”, sjöng och drog vitsar. Den största succén gjorde hans imitation av Charlie Chaplin, en tämligen ny stjärna vid den här tidpunkten. Man kan lugnt säga att glasen under hela kvällen tömdes till botten i ett rasande tempo. När GAIS med spelare och ledare skulle med nattåget hem till Göteborg vid 22-tiden blev det extra rörigt. Någon sjöng: ”Jag går ej hem, jag går ej hem i natt.” Ordförande Svensson lyckades klänga sig upp på sista vagnen, ordentligt rund under fötterna. När tåget gått kom ytterligare GAIS-spelare ångande i sångens tecken. De blev akterseglade i Malmö. MFF:arna återvände med gossarna till Savoy och utanför stod ännu en GAIS:are, en reserv och log i skjortärmarna. Hur det här slutade står det inget om, mer än att man fortsatte festandet i gula salongen. Hur själva matchen slutade? 0-0 (visst känns det bättre nu) FOTNOT: bilderna på Charlie Chaplin, Fred Astaire, Savoy och GAIS målvakt finns inte i MFF:aren från 1919. Bilderna har jag lagt till.
Den 2 juni 1965 ringlade bilkön mellan Malmö-Lomma i snigelfart. Det var match mellan Nike-IFK Malmö på Lomma Idrottsplats i div II. Sensationen Nike slog "di gule" med 1-0 inför alla tiders publikrekord, 6426 åskådare. Jag var där. Det var jävligt trångt om saligheten. Kön till korvståndet är ännu inte avbetad. Den 23 juni i år är det så tid för nästa riktiga stormatch. Malmö FF har lagt en av sina träningsmatch mot Elfsborgs IF på Lommas i dag sunkiga fotbollsarena. Det kommer garanterat inga 6000 personer, men gott och väl 1500, kanske, är bäst att tillägga. Då lånade man en skranglig hockeyläktare av MFF. Det behövs inte i dig. Andra sidan finns det inga skrangliga hockeyläktare i MFF:s förråd längre. Jag kommer i vart fall att vara på plats. Det är gott nog.
I dag är det en sådan dag, då man känner för en story som hör rötmånaden augusti till. Jag kliver in i MFF-shoppen med svårmod och klumpedunsens tunga steg. Tobias Hyséns lätta fötter känns som en mardröm. I ett hörn står Jessica och pressar namnet Ibrahimovic på en matchtröja. Jag stirrar fånigt och kan nästan ta på de lätta italienska molnen som seglar upp i mitt trötta huvud. Vi tar det igen: I ett hörn står Jessica och pressar namnet Ibrahimovic på en matchtröja!!! Zlatan spelklar för MFF! Vilket scoop! Äntligen är det slut med måltorkan. Bengt Andersson i GAIS ska redan på söndag få kröka rygg för Zlatans kanoner. Jag drabbas av yrsel men vaknar upp av att Jessica trumpetar i mitt öra. -Det är en beställd barntröja med Zlatans namn, en matchtröja, visst. -Du ser väl att jag pressar på Ibrahimovic på ryggen, men det är inte på riktigt. Det är till ett litet barn! Jessica betonar det där sista med extra kraft. Barntröja? Tablå. På onsdag ska jag på utflykt med Rolf, äggamackor och kaffe. Rolf lirade i IFK Malmö på Inge Blombergs tid. Aldrig får man vara glad. Suck!
För övrigt kan jag berätta att samtliga biljetter till EM-finalen den 29 juni är slut. Jag köpte de fyra sista...
Match i kväll. IFK Göteborg blir svåra att knäcka. Tobias Hysén måste stoppas. Det är ännu en måste match. 1 miljon analyser räcker inte. Det finns bara ett sätt att ladda. Vi laddar med Bosse Larsson!
Catenaccio är italienska och betyder låskolv. Låt mig förklara. 1960 tog argentinaren, Helenio Herrara (1910-1997), över tränarpiskan i Inter. Han introducerade ett helt nytt försvarssystem: catenaccio. Inter började genast spela den mest defensiva fotboll världens skådat. Lagets försvarsspel blev en låskolv ingen lyckades öppna. Det blev världens tråkigaste fotboll, men gav snabbt enorma framgångar med topp 1964 då Inter vann Europacupen över Real Madrid med 3-1. IFK Malmö som 1960 var topplag i allsvenskan tog genast efter det disciplinerade försvarssystemet med Inge Blomberg som härförare. Detta ledde i sin tur till en stor framgång i Europacupen. IFK Malmö blev det första svenska laget som nådde fram till kvartsfinalen, sedan blev det stopp. Låskolven blev ett begrepp i tränarvärlden. De engelska tränarna förfinade det och när Bob Houghton kom till Malmö FF under 1970-talet införde han ett disciplinerat försvarstänkande i laget. Jag minns en match mot Halmstads BK på Stadion. I HBK fanns Roy Hodgson, med samma destruktiva skolning som Bob. En skribent skrev efter matchen. -Om man slängt en handgranat i mittcirkeln, hade endast målvakterna överlevt. I allsvenskan praktiseras nu delar av låskolven framgångsrikt av tre klubbar, nämligen Hammarby IF, Gefle IF och Trelleborgs FF. -Vi spelar efter våra resurser, säger Tony Gustavsson i Hammarby och mina vänner gnisslar tänder, saknaden efter Nacka-liret är stort. På den tiden åkte laget hiss mellan tabellerna. Gefle IF tar poäng med destruktiv fotboll. De borde spelat i Superettan men krånglar sig kvar, år efter år, tack vare trist gnet fotboll. Trelleborg FF knaprar poäng med samma metod. -Vi samlar i ladorna. Bra att ha senare, förklarar Tom Prahl.Malmö FF spelar vacker fotboll. Här finns då inga låskolvar (tack och lov). Resultat: lite ströpoäng här och där men en satans måltorka. Dagens MFF innehåller avsevärt fler tekniska spelare än 1970-talets lag. Då var det verkligen jobba-jobba i 90 minuter med grova kängor som gällde-catenaccio. När Charlie Davies i Hammarby slänger i väg ett slumpskott går det i mål. När Wilton Figueiredo slänger i väg ett slumpskott går det åt helvetet. Vi vet alla numera, att Wilton är en mästare på hiva i väg slumpskott i alla lägen, t o m om det är 2000 ben som täcker upp. När Molin får lägen, rena som en nybadad baby, äger han mästarklass att slå bollen utanför målburen. I bästa fall träffar han ribban eller stolpen. Det finns bara ett sätt att spräcka måltorkan: fortsätta lira. Bevara oss väl för catenaccio, fast andra sidan. Herraras system är väldigt framgångsrikt. Ge mig en napp!
I dag är det tid igen. Örebro SK kommer på besök till vårt nya fina Stadion. Det finns bara ett jätteproblem som ingen bryr sig om: den kaotiska trafiken. När man byggde Stadion rök ett antal träningsplaner som användes som parkering i samband med match. Någon ersättningsparkering skapades aldrig. I stället uppmanar man folk att ta bussen. Men Herre min skapare, vi lever 2009 och inte 1939. Under 1970-talet flyttade många malmöbor ut i kranskommunerna. Det är här som dagens stora publik sitter och trycker, inte i Malmös innerstad med cykel avstånd. Bor du i kranskommunerna typ Dalby, Vellinge, Staffanstorp, Lomma etc. måste du ha bil. I dessa kommuner finns inga fotbollsbussar till Malmö FF:s hemmamatcher. En av mina söner som bor i Dalby, har kommit på en smart lösning. Han stoppar in sin cykel i bilens bagage. Kör in till Malmö, parkerar i stenöknen långt från Stadion och cyklar resten av sträckan. Detta är egentligen inte klokt. För 15 år sedan när det endast kom de närmast sörjande får att se MFF lira boll, stod det ALLTID en polis i varje korsning efter matcherna och dirigerade trafiken. Då flöt allting mycket smidigare. Vart tog ni vägen? Jo, ni jagar huliganer när lagen från Stockholm, Helsingborg och IFK Göteborg kommer på besök. Då råder det krigstillstånd. När de andra lagen kommer hit, typ Gefle IF med högst tre förvirrade supportrar, står hela svärmen med poliser och trycker utanför arenan. Ut och dirigera trafiken! Jag har gått på match sedan 1955 men aldrig upplevt något liknande. Vi i plåt högarna behöver er hjälp. NU! Den här bilden är en form ett fotokollage som jag satt samman. Bilderna tog jag efter matchen mot Djurgården. Jag kommer närmast att tänka på den rådande trafiksituationen i Kairo. Varför bryr sig ingen?
Vi MFF-dårar är numera svältfödda på riktiga matchanalyser. Både morgon-och kvällspress har tappat tunga profiler. Efterträdarna håller inte riktigt måttet. Anja Gatu i Sydsvenskan är ojämn, men kommer allt mer. Hon är mitt hopp i mörkret. Skånska Dagbladets Artur Bliding borde göra något annat. Arbetet finns inte längre. Kvällsposten har i och för sig Kent Hansson som kan ryta. Men efter matchen mot Hammarby fick inte han skriva, pennan räcktes över till en yngling som heter Mathias Lühr. Han är icke min cup of tea. Redaktionen i Malmö måste hålla Stockholm/Expressen stången. Sätt för fan ner foten! Ja, sedan är det tomt. Resultatet blir urvattnat. Missarna otaliga, som den här i matchen mot Hammarby: I 74:de minuten byter Roland Nilsson ut Wilton Figueiredo mot Edward Ofere med en teknik inte bättre än ett mudderverk. Därmed försvinner också all udd framåt. Hammarby som visar stor respekt för Wilton, slappnar plötsligt av och lyfter upp spelet. MFF tappar matchen och Hammarby släpps in. I TV förklarar Roland Nilsson bytet med att: ”Vi ville ha in en lång spelare som kunde ta emot alla inläggen. Ja, sedan slutade man slå inläggen.” Nej, Roland Nilsson det var verkligen inget begåvat byte. Förvånad är jag också över att Nilsson/Gren INTE kunde gasa ner spelarna som ångade på och kokade gröt i Hammarbys försvarsområde. De körde ideligen fast. Och körde man inte fast tog man huvudlösa skottavslutningar. Det är för övrigt en egendomlig konstart man visat upp under hela säsongen. Pratar inte Nilsson/Gren med sina spelare? Pratar gör emellertid Hammarbys Tony Gustavsson. I halvtid citerade han t o m Martin Luther King. Frågan är hur många av dagens lirare som vet vem den gubbar var. Jag skulle råda tränarparet, Roland Nilsson och Hans Gren i MFF, att skriva ut bilden här nedanför. Ta sedan och sätt upp den i omklädningsrummet. Ta med en kopia på bortamatcherna. Låt spelarna före och i halvlek titta på bilden, helt enkelt ladda med Winston Churchill. En gång i tiden laddade Winston med sina ordspråk en hel nation till stordåd. Det bör duga även åt MFF. Det är jag själv som både fotograferat och trixat till bilden. Härmed får ni mitt tillstånd att använda den. Calle Rockbäck
Jag fick detta mail från en riktigt fin kompis i Stockholm. För att försöka trösta hans dystra tankar lägger jag in både Nacka och Hinken från en svunnen tid i Hammarby.
Calle, ni kan väl vara snälla i dag! Det är så enkelt att spöa Bajen för närvarande att jag ber dig säga till grabbarna att inte vara alltför hårda med ett lag i förfall. Jag hade hoppats att du och jag kunde sitta ihop på läktaren. Jag skulle vilja att du fick vara med om en match på Söderstadion. Det är verkligen en liten gryta nära spelarna, faktiskt klassad som en av Europas 12 bästa arenor i en brittisk fotbollstidning MFF:s andretränare snackar bara goja när han intervjuas på Hammarby Fotbolls hemsida inför matchen i dag. Han säger absolut ingenting av värde. Snackar mest om matchen i fjol då MFF vann med 6-3! Men som sagt var. Ett mirakel skall till om Bajen skulle klara matchen i dag med mindre siffror än i fjol. Jag tippar 8-0 (2-0) till MFF. På allvar! (I Stockholmsmedierna har det varit helsidor denna vecka om Hammarbys ekonomiska kris. Är det någon som bryr sig i Skåne?) Fotbollshälsning Vännen från Hammarby
Här kommer påfyllnad från Hammarby-kompisen efter att han kollat in bilderna i inlägget. Rekordmagasinet med Nacka har han i sin stora samling. Däremot inte porträttet av Hinken som på sin tid var en fruktad center, värvad från Djurgården till Hammarby efter säsongen 1953. Polaren skriver: "Lill-Hinken (Folkes son) och jag spelade i samma lag som barn. Jag värvade honom till mitt 7-mannalag i St Erikscupen - han är ett eller två år yngre än jag -men var bäst redan då, när vi var 10, 11 år. Han gjorde väl t o m en landskamp (eller var det B-landslaget), men bröt benet och fick avbryta karriären för tidigt."
Tack för den pärlan! Nu snart match.
Senaste nytt! Mehmeti skadad. Läs Sydsvenskan HÄR! MFF grattar Zlatan. HÄR!
HOT NEWS! Om du går in på denna länken kan du läsa om vilken f d landslagsstjärna i fotboll som greps med knark i fickan-dagens toppstory i Expressen/GT/KVP. Jag är glad för att det inte är någon MFF-are, varken förr eller nu, inblandad. SKÖÖÖÖNT! Här har du länken. Sanningshalten får stå för Nyheter24 som inte tvekar utan kör ut namnet. Då gör jag också det. Rätt eller fel? Mannen är genom sitt yrke och sin framgångsrika karriär en offentlig person, så då kör vi...länken har du HÄR!
Vi är inte många som minns det, men den 20 september 1959 möttes Hammarby IF-Malmö FF inför 12934 åskådare i Stockholm. Det är snart 50 år sedan. Hammarbys målvakt, Lars Wretman 22 år, hade alltid med sin in ett mjukisdjur i form av en tiger som han placerade bredvid ena målstolpen. Det var Lasses maskot. Denna dag röt emellertid inte tigern alls. Den blev snarare förlamad av alla rökare som MFF-spelarna avlossade. Så här tämjde MFF en tiger: 0-1 Bertil Nilsson (3), 1-1 Lars-Ove Johansson (32), 1-2 Åke Larsson (38), 1-3 Bertil Nilsson (46), 1-4 Ingvar Svahn (56), 1-5 Lennart Hansson (62) och Lennart Hansson 1-6 (72). Överkurs för kalenderbitare. Domare var Bror Lindqvist, Luleå.På söndag är det tid igen. Denna gången har INTE Hammarby någon tiger i buren. För Bertil "Klumpen" Nilsson är matchen ett kärt minne. Redan efter 3 minuter nätade Bertil och visade vägen hur man drar ut gaddarna på en tiger. Nej, någon nytta hade verkligen inte Hammarbys målvakt Lasse Wretman med en tiger i buren för 50 år sedan. På söndag är det tid igen. Hammarby verkar redan tappat sina tänder. Klubben har slagit larm om ett ekonomiskt saneringsbad på 20 miljoner, enligt Aftonbladet. Det luktar Superettan lång väg. Det låter oroväckande. Allsvenskan behöver Hammarby. Nej Björne, jag vill inte låna ut Todde...
Var Zlatan på matchen i går? Jag vet inte, men har mina misstankar. Efter matchen passerar jag ingången till VIP Entré 23 vid bokstaven C. Precis då kommer en stor svart bil med tonade rutor sakta rullande från VIP Entré 23 bokstaven C. Min tankar kretsar genast kring vilken superkändis är nu det här då. Det är minsann inte vem som helst som hämtas i ett slagskepp i röran av människor efter en match. Dessutom direkt från själva VIP ingången. Jag fick flytta mig i sidled för inte bli påkörd av bilen. När den passerar förbi lutar jag mig fram och försöker få en skymt av passagerarna. Jag möter blicken från en mörkhårig skönhet i framsätet. Ögonblicket är kort. Jag hinner inte uppfatta något mer. I dag läser jag i Expressen/KVP att Zlatan var i Malmö i går. Tidningen skriver: "En timme innan matchstart packade Zlatan Ibrahimovic varor på Ica Maxi i Malmö." Då slår det mig. Det finns endast en person i världen som får den nobla behandling och plockas upp med ett slagskepp-visserligen modell mindre, men ändå-efter en MFF-match i Malmö. Det är Zlatan! Eller? Någon som vet? Hör i så fall av er till mig.
Kolla in bilden här ovanför. Det är Brasiliens legendariska landslag som slog Sverige med 5-2 i den berömda VM-finalen på Råsunda 1958. Jag såg givetvis matchen. Efter den matchen fick brassefotbollen en magisk klang. Spelarna som Pelé, Didi och Garrincha mfl sågs som övermänniskor på en fotbollsplan. 1963 debuterade Bosse Larsson i MFF. Det var i en vänskapsmatch mot dåvarande storklubben Botafago från Brasilien på Malmö Stadion. Malmö FF tog sensationellt ledningen med 1-0. Gissa vem som gjorde målet? Rätt. Bosse Larsson. Att det sedan blev storstryk mot bollkonstnärerna är en annan sak. Det glömmer vi i dag. Jag har nämligen sett brassefotboll på Malmös Nya Stadion när MFF slog Djurgården med 2-1. Labinot Harbuzi ger MFF ledningen. Han påminner om Didi i sin mjukhet. Dragningarna är Guld. I andra halvlek bjuder han på högsta märke brassefotboll modell 1958. Hela Djurgårdens försvar springer ut och köper korv och Labbe har otur, skottet tar i stolpen. Om den bollen gått i mål, hade det varit det vackraste jag någonsin sett en MFF-spelare göra. Jag har ändå sett MFF sedan 1955. Wilton Figueiredo gör behärskat segermålet 2-1. Även han har en mjukhet i sitt agerande som får en att sucka av glädje. Wilton är en förbättrad kopia av brassen Vava som 1958 smällde in några bollar bakom Kalle Svensson. Nu till en riktig godisbit, Ricardinho. Här, mina vänner, har vi något riktigt stort på gång. Han är en modernare spelare än brasse backarna 1958, Nilton-och Djalma Santos. Hans mjukhet är samba i engelska parken. Gabriel gör en stormatch och kommer allt mer. Här har vi brassarnas innerback, Bellini, från 1958. På näthinnan fastnar trots allt. MFF:s Didi, Labinot Harbuzi. Han är ljuvligt att skåda för ett blått öga-en skånsk brasse! SUCK! Jag tror jag tar en rom och cola...
OBS! Här hittar du mera samba GODIS! Se MFF-TV efter matchen HÄR! Tobias Christoffersson tar pulsen efter matchen. Klicka HÄR! Och hans matchreferat kan du läsa HÄR!
Ladda med Tobias Christoffersson. Läs hans månadsintervju med MFF-tränarna Roland Nilsson och Hans Gren. Klicka HÄR! Vid matchstart 14:30 i dag. Följ matchen Malmö FF-Djurgårdens IF, minut för minut, med hjälp av Sydsvenskan. KLICKA HÄR!
På söndag är det tid för mina franska nerver att komma i dallring igen. Då kommer nämligen Djurgårdens IF på besök. Vi taggar ner från HIF matchen, med att kika in i MFF:s matchprogram från 1992. Den 17 maj mötte man Djurgårdens IF inför futtiga 4008 åskådare på Malmö Stadion. Det var det året som Djurgårdens tränare Andrée Jeglertz, debuterade som försvarare i MFF. Han var en mycket talangfull yngling på 20 år med en stor aptit på fotbollslivet. Jag vet, för jag känner hans föräldrar, pappa Rune och mamma Eva, mycket väl. Vart sonen fick sina talanger från vet jag inte. Pappa Rune kunde knappt göra två på foten. Däremot var Rune en rackare på musik och introducerade The Rolling Stones för mig i oktober 1964. Djurgårdens tränare ser du på bilden av programmet, där han sitter längst ner till höger. Så här presenterades Andrée Jeglertz inne i programmet: I mitten av programmet låg alltid laguppställningen. På den tiden fick den lilla publik som kom på matcherna klart besked om startuppställningen. I dag häller man hela spelartruppen över oss, rörigt. Lagen såg ut så här: Vi hittar några intressanta namn. Förutom Djurgården tränare, Andrée Jeglertz, så finner vi Patrik B Andersson (B stod för Bjärred) och i Djurgården Jens Fjellström, sedermera i MFF under många år. Dagens förbundskapten Roland Andersson var assisterande tränare åt Bob Houghton. Dåtidens program fick man köpa på plats för 10 kronor. Innehållet bestod till 90 procent av annonser. Dagens program som vi får med Sydsvenskan är oändligt mycket lödigare. Det går inte ens att jämföra. Däremot var papperkvalitén 1992 överlägset mycket bättre. Det var glansigt och trevligt att ta på. Numera känns produkten väldigt sladdrig och så blir man fylkig om fingertopparna. Matchen då? Ja, den slutade 1-1 efter mål av Peter Jönsson för MFF. Det enda jag minns av matchen är att Andrées pappa Rune smög omkring, orolig över sonen nere på planen. Pappa Rune är minst lika orolig på söndag, för Djurgården är en maskin som hackar. Vem vill att ens barn ska bli arbetslös? It’s All Over Now, hette låten med The Rolling Stones som Rune lirade för mig...
På Swedbank Stadion är min plats på rad 3 sektion F. Det är en toppenplats som jag betalat 3900 kronor för. Det är min stol hela säsongen. Jag har nu sett samtliga hemmamatcher MFF spelat i årets allsvenska. På Malmö Stadion har jag sett hundratals matcher sedan 1958. De senaste åtta åren satt jag på rad 21 sektion F, alltså nära vår himmelske Fader. På detta avstånd blev spelarna till små leksaksfigurer. Vid vissa situationer behövdes t o m en kikare. Någon överblick existerade inte. Det taktiska mönstret blev på det avståndet ofta till en soppa. På den nya Stadion är situationen förbättrad lika tydligt som när natt blir till dag. Jag får från min plats ett fantastiskt perspektiv på själva matchförloppet. Jag SER spelmönstret. I matchen mot Gefle IF i första halvlek SÅG jag plötsligt vad tränarparet Nilsson/Gren vill med MFF. Jag blev mycket glad över min upptäckt. Roland Nilsson blev en av Sveriges genom tiderna mest rutinerade spelare på internationell nivå. Sina kunskaper vad som krävs tog han med sig i sin roll som tränare. Han, om någon, vet vad som krävs. Svensk fotboll har i alla tider handlat om kraftfotboll. -Bara skyffla i väg lädret, så ordnar det sig, verkar man ha tänkt. På internationell nivå leder detta inte till några framgångar. I Danmark agerar man helt annorlunda. Man tänker och spelar Roland Nilsson-fotboll. Resultatet givet: de danska lagen är betydligt mer framgångsrika i de internationella cuperna. Roland Nilssons filosofi är att man ska SPELA sig ur svåra situationer, inte minst i backlinjen. Många kallar det lite förnedrande att rulla boll. Fel, det är en konst att elegant kunna rulla boll. Mot Gefle i första halvlek såg jag tydligt hur skickligt MFF-spelarna flera gånger SPELADE sig ur svåra situationer. Det krävs tekniska spelare för klara av detta. Det har MFF. Med lite tur hade man lett med 3-0 i halvlek. När Roland Nilsson försökte sjösätta sitt tänk under sin första säsong förra året, gick det inte alls. Spelarna var helt fördärvade av Sören Åkebys tjong fotboll och styrkepass mera lämpade för grobianer. Glöm inte att människan t o m förbjöd bollar under långa perioder av sina träningspass. Varför slocknade då MFF i andra halvlek mot Gefle? Jo, när målen uteblev i första halvlek blev spelarna osäkra. Det behövs inte mycket för att tappa självförtroendet. De flesta är faktiskt väldigt unga människor. Alla vi som gapar och skriker bör tänka på det. MFF:s tränarpar är inne på en spännande linje. En dag kommer det att lossna, kanske inte mot HIF men mot Djurgården hemma den 10 maj. Fast det får lossna redan på måndag. Jag håller tummarna för Roland Nilssons magiska nummer. Calle Rockbäck HIF-MFF-läs TobiasHÄR!
Tack mina hjältar för ni räddade matchen mot GAIS. Innan matchen började kallades 14 av er som var med i Múnchen 1979 i Europacupfinalen, in på Swedbank Stadion.
När livet log och MFF ledde med 2-1 mot GAIS förkunnade speakern: Zlatan vann skytteligan i Italien.
.jpg)
