En meriterande seger i träningsmatchen mot danskarna med 3-2. Den segern satt fint. Och här kommer mer grädde på moset: Den hyllade tidsskriften Offside korar MFF till Sveriges största klubb någonsin. Det tackar man för. Offside har slagit samman statistik 100 år tillbaka i tiden. Fotbollsstatistik i den högre skolan. Så här blev slutresultatet:
Nationella meriter: 1.Malmö FF 2. IFK Göteborg 3. IFK Norrköping Här finns också en kanonintervju med Krister Kristensson. Internationella meriter: 1.IFK Göteborg 2. Malmö FF 3. AIK Här hittar jag IFK Malmö på plats 14. Kul för vännen Rolf. Spetskompetens: 1. Malmö FF 2.IFK Göteborg 3.IFK Norrköping Märkligt är att AIK de senaste 70 åren bara haft en skyttekung. Kurt Hamrin 1954/55. Publik: 1.AIK 2. IFK Göteborg 3. Djurgårdens IF AIK:s vinnande snitt ligger på 11770 åskådare . MFF på plats fyra med 10591 åskådare i snitt under 100 år. Trend: 1.AIK 2. Malmö FF 3. IFK Göteborg GAIS står för värsta djupdykningen. En andra plats i tvåan 2002.
Vinnare efter denna gedigna mätning är alltså Malmö FF. -MFF är störst i Sverige, utropar Offside. Det gäller att betona att mätningen gäller de senaste 100 åren. Det som räddar MFF är de riktigt stora perioderna i klubben: 1940-60-70 och 1980-talet, med, som jag anser, klubbens bästa lag någonsin. Dagens lirare i MFF ska inte ta åt sig äran. De har lång väg att vandra, fast en bra början var det, när man i dag och med en någorlunda fungerande Wilton Figueiredo på mittfältet, slog Bröndby. Han gjorde två mål, ett på straff och det tredje satte Guilermo Molin. Han skruvade en hörna i mål. Fint ska det vara, men så smakar inte längre en Tuborg bäst var gang. Den är alldeles för dyr i Köpenhamn. Fast, som sagt var, bra jobbat Offside.
Sydsvenskan om matchen mot danskarna HÄR! Tobias Christoffersson HÄR! Länk till tidningen Offside hemsida. HÄR!
Jag har valt att illustrera denna hänsynslöst intressanta analys med en väckarklocka från YouTube. Jag vill med detta visa hur MFF:s VD, Pelle Svensson, drar upp en klockan och ringer och ringer, men ingen lyssnar. De som borde lyssna, sportjournalisterna, är nämligen helt tondöva. Låt mig bjuda på en direktvolley i krysset: För inte så länge sedan presenterade MFF sin årsredovisning. Jag högg den i bitar här på bloggen. Vännen Leif Georg som själv är durkdriven företagsledare skrev till mig: ”Hur hade likviditeten varit om dom inte plockat in kulorna för årskorten före årsskiftet? Skulle tro klubben haft en likvid på minus ca 10 mijoner kronor. Det var ett bra sätt att hyfsa till årsredovisningen. Man kan också fråga sig vad det bundna kapitalet är värt (äger 25 procent av Swedbank Stadion, min anm.). En arena utan toppfotboll har i princip inget värde. Sedan kan man också fråga sig hur mycket spelarna är värda med uppradade förluster i träningsmatcherna. Jag tror Pelle och de andra grabbarna ( en dam, min anm.) kallsvettas” Visst kallsvettas det i styrelserummet. Deras prognos med 18 000 åskådare i snitt och trumpetandet om GULD, är en kalkyl som hör hemma på Kiviks marknad. Så här sa Pelle Svensson själv om årsredovisningen (Sydsvenskan 19.2.): ”Det mesta av vårt kapital är bundet i arenan eller i garantier för den. Det innebär att likviditeten kommer att vara ansträngd under vissa perioder.” Det är inte första gången Pelle Svensson flaggar med ordet: likviditet=att man har svårt att betala sina skulder eller ordna fram pengar. Tomt i börsen, med andra ord. Det brukar också kallas för KRIS! Hur behandlar då sportjournalisterna detta faktiska akuta läge? I Kvällsposten skriver Rune Smith att klubbens ekonomi är god. I tidningens hafsigt sammanslagna jubileumsbilaga får f d ordförande Bengt Madsen breda ut sig. Han säger sig vara stolt över att ”jag har lämnat ifrån mig en förmögenhet på 120 miljoner kronor”. Sicket skitsnack. Pelle Svensson tackar med allvarliga ringningar i alarmklockan. Sydsvenskan Max Wiman snuddar vid ringkläppen när han den 19 februari skriver: ”Bokslutet räddas av stora spelarförsäljningar”. Men märk en sak: alla sportjournalister har missat att det är årskorten som år ut och år in är räddningsplankan. En annan snedbelastning inför årets säsong, är att klubbens nya organisation, har framstått som viktigare än själva laget: en seger på sex träningsmatcher, precis som förra året och året innan och året innan och året innan osv. Man tager sig för pannan. Det är inte bara styrelsefolket som svettas. Nej nu njuter vi av dessa tre hjältar. Det är från en svunnen tid, då laget var viktigare än organisationen. Mumma...
Mitt hjärtas klubb fyller alltså 100 år den 24 februari. Det är mäktigt. En sådan storslagen födelsedag kräver något alldeles speciellt, en present som heter duga. Jag bestämde mig för att gräva extra djup i mitt MFF-arkiv. Kanske kunde jag finna något som ingen annan känner till? En present till klubben som heter duga? Efter viss möda fiskade jag upp MFF:aren som kom ut i februari 1919, alltså för 91 år sedan. Det är, mitt herrskap, ett guldkorn. Där fann jag signaturen Gust under rubriken–Minnen. Det visar sig vara klubbens första målvakt Fritz Landgren som skrivit ner om hur det gick till efter att Malmö FF bildades 1910. Jag vill betona att detta aldrig tidigare publicerats. Texten har blivit GUL av ålderdom. Det är jag som lagt in texten i en ljusblå ram. Läs och njut med andakt. Klicka på texten, om ni har problem att läsa den. Den ska då bli större. Fritz Landgren skriver om ”Gänget” som spelar en stor roll i MFF:s historia. Det var ett gäng glada gossar som bildade klubben den 24 februari 1910. Fotbollen kom inte i första hand, utan det var mer att träffas och ha roligt tillsammans. Det dracks goda groggar och man slog klackarna i taket på Boston och Conditan. Det låter nästan på som om jag själv skulle kunnat platsat i laget för 100 år sedan. En märkligt uppgift är när Landgren skriver:
”Jag ser dem också balanserande på höga, smala plank och klättrande uppför stegar-plank och stegar ha alltid spelat en framträdande roll i gängets historia.”
Det här är ett besynnerligt avslöjande som Fritz Landgren gör för 91 år sedan. Plank och höga stegar? Jag har aldrig tidigare hört talats om något så fantastiskt i MFF-historien. Jag är rätt säker på att ingen koryfé som visar en glad tandrad på onsdagens jubileumsfest, har en aning om det här med plank och höga stegar. Det får alltså bli min symboliska present till Malmö FF på 100-års dagen. Här nedanför ser du bilden på en stege samt en planka (kvistfri, ek). Stegen för att klättra upp i toppen med på årets allsvenska. De övriga allsvenska lagen som försöker följa efter, kan man alltid sopa ner med den ljusblåa plankan. Jag tror i alla fall att Roland Nilsson behöver plankan. Vad tror du? Längst upp till höger på bloggen kan du helt anonymt lämna din röst. GRATTIS PÅ 100-ÅRS DAGEN!
Roland Nilsson trött på snö-sopa med plankan! Sydsvenskan HÄR!
Eleganten Bertil Elmstedt är lika elegant i dag som när han glänste i MFF-tröjan. -Visst är det jag, säger han och pekar på bilden från Europacupmatchen i Madrid den 12 oktober 1966. Krister Kristensson fick efter tio minuter en ruggig kapning över ena skenbenet. Forwarden Bertil Elmstedt fick flytta ner och ta över centerhalvpositionen. Krister fick linka ytter resten av matchen. På den tiden tilläts inga byten. -Jag minns inte mycket av matchen. Däremot glömmer jag aldrig fotbollsplanen som var enormt stor, lika bred som den var lång, fortsätter Bertil Elmstedt. Estadio Vicente Calderón, som Atlético Madrids hemmaplan heter. I dag har säkert arenan byggts om, moderniserats och kanske t o m blivit ännu större. I dag är publikkapaciteten 54 851. Över 40 000 såg matchen 1966. MFF förlorade med 3-1 och var utslagna. Sedan dess har många stjärnor lirat här. Inte minst min favorit, Fernando Torres. Bertil Elmstedt värvades från skolfotbollen i Malmö till MFF som 12-åring av Andreas Nilsson som fyllde 100 år för en tid sedan. Han spelade 350 matcher för klubben, gjorde 6 A-landskamper och lika många B-landskamper. Bertil var en lysande fotbollspelare. Jag och min lekkamrat Leif, vi har abonnerade platser än i denna dag på Stadion, älskade när Bertil kom ångande med ”gåset” (skånska för bröstet) utspänt och med en ljuvlig blick för liret, sådant ser man inte i dag. Trist, men sant. För att lösa mysteriet med matchbilderna som jag bröt ut från de spanska tidningsartiklar jag fått av vännen Luis i Madrid, kom alltså Bertil Elmstedt med fru Anita hem till mig. Vi vände och fred, grunnade och jämförde med Tommy Wahlstens förslag. En rolig poäng är när Bertils hustru Anita plötsligt tjoar till och pekar på ett brunbränt ben som sticker fram på bild 3. Benet syns tydligt längst till vänster i bildkanten. -Krister Kristenssons ben! Vi stirrar fånigt på Anita och så kollar vi in den kraftiga påken närmare. Jo, Bertil och jag är eniga. Det är Krister Kristenssons ben som sticker fram. Kristers kraftpaket går inte att ta miste på. Ja, så där höll vi på, men roligt hade vi. Tänk vad vännen Luis i Madrid ställde till med. Fortsätt med det, Luis.
Jakten på Europacupmatchen mellan Malmö FF-Atlético Madrid 1966, rullar vidare. Här ovanför de spanska tidningssidorna som vännen Luis, Atlético Madrid supportern, mailat över till mig. Luis bor i Madrid och är alltså spanjor. Jag bröt ut bilderna från sidorna. Det blev ingen vidare kvalité, men får duga. Nu är frågan vilka MFF spelare det är på de minst sagt unika bilderna. Vissa tror jag mig fixa. Kanske. Alla förslag emottages med tacksamhet. MFF:s målvakt kan vara reservkeepern Lars Alfelt. Vem MFF:s utespelare är vet jag inte. Jan Bengtsson? Jag tror det är deras högerytter Cordona som gör 1-0. Matchen spelades på Malmö Stadion och slutade med förlust 0-2. Här ringer det ingen. Högerinnern Luis? MFF:s spelarna är "Tejpen Björklund längst fram och, här är jag osäker, Roland Löwegren? Tre bilder som säger mig nada. Kanske är det Jörgen Ohlin på den mittersta bilden. Han gjorde tröstmålet i returmatchen i Madrid, förlust med 3-1. Är det Bertil Elmstedt här ovanför? Ja, det här är MFF tränaren Antonio Durán tillbaka i Madrid. Han spelade själv en gång i tiden för Atlético Madrid. Honom är jag säker på att jag känner igen. Skönt. Det finns alltså många frågetecken. Känner du igen fler än jag, hör av dig. Jakten går vidare.
RIIIIIING... Det dröjde inte många minuter, efter jag lagt ut min efterlysning-se inlägget nedanför-så ringde telefonen. Det var Tommy Wahlsten, Sveriges ledande statistiker när det gäller fotboll m m. Jo, det är samma Tommy som konstaterade i TV:s morronprogram att Roland Nilsson fått ett landslagsmål som egentligen Tomas Brolin borde ha. Givetvis hade han blixtsnabbt läst min efterlysning angående den försvunna matchen i Europacupen mot Atlético Madrid 1966. Beskedet kom omgående: -Visst möttes lagen. Första matchen hemma den 28 september, förlust med 2-0 inför 3772 åskådare, Returmötet i Madrid slutade med ny Atlético seger. Nu med 3-1, efter att Ingvar Svahn gjort MFF:s mål, fastslår Tommy Wahlsten. Där satt jag som en annan fåntratt. Tommy vet vad han talar om. Han är också dynamo i medlemstidningen för Sveriges Fotbollhistorikers och Statistikers medlemstidning Bolletinen som i nr 4 förra året hyllar MFF. Bli du också medlem. Det ska jag bli. Alltid lär man sig något, som nu det här med Atlético Madrid. Nu är jag vaken. Och som inte Tommys avhyvling vore nog, så skickade Luis i Madrid över spanska tidningssidor från matchen 1966. RAAAASP, sa det i mailboxen. OK, la gente me doy...
Det damp ner två underbara bilder i min mailbox. Den ena föreställde Antonio Durán (1924-2009), guldtränare i MFF åren 1963-1871, medan den andra bilden är Henry ”Garvis”Carlsson (1917-1999), en av Sveriges första professionella fotbollspelare. Här står de i Atlético Madrids härliga klubbtröja som vi ”blåa” lärt oss älska. Inte nog med detta, utan så går laget och fäller 14-taggaren Barcelona hemma med 2-1. Mailet är från Luis, supporter till Madridklubben. Han frågar mig om jag kan få fram bilder på MFF:spelare i matchen mot Atlético Madrid 1966-1967. Det är klassiska namn han efterlyser: Nils Hult, Jörgen Ohlin, Krister Kristensson, Rolf Björklund, Lennart Svensson, Bertil Nilsson, Ulf Sivnert, Christer Malmberg, Bo-Göran Ohlsson, Bertil Elmstedt och Ingvar Svahn. Ja, så är det två till, nämligen Lars Åhlfeldt och Jan Bengtsson. Jan B vet jag gjorde en och annan träningsmatch medan Lars Å är för mig helt okänd. Här tar det stopp. Problemet är att jag inte kan hitta någon match mellan Malmö FF-Atlético Madrid de efterfrågade åren. Jag letar och letar och letar och hittar alla möjliga matcher, tex mot Brasiliens landslag (1-3) 1966 och Östtysklands landslag (0-1) 1967, men icke någon match mot Atlético Madrid. Men du milde tid, sicka träningsmatcher det var för över 40 år sedan. Hemma på Malmö Stadion. Mot landslag! Det är något annat det än Nordsjälland... Nu en brandfackla. Finns det någon som läsare som kan lösa mysteriet med en match mellan MFF-Atlético Madrid 1966-1967? Luis, jag fixar inte det här. Du måste ha tagit fel. FOTNOT: Bilderna i inlägget ska ses som en illustration, en ren och skär nostalgitripp. Njut.
Klubbens årsredovisning för 2009 blev offentlig i dag. En snabb genomgång av den sammandragningen som skickats ut, får mig att fastna i slutet av skrivelsen. Där skriver klubben inför den kommande säsongen: (klicka på texten, då blir den större och går att läsa) Kniven på strupen (illustration). En dramatiskt bild. Min vinjettöppning med en fotboll av rakblad, är också en vass illustration. Det är nämligen det som det handlar om för min älskade klubb år 2010. Läs detta lilla klipp från årsredovisningen igen: ”Planeringen utgår därför från en relativt stram budget, där sportsliga framgång och flera evenemang på Swedbank Stadion är en förutsättning...” Det går också bra att hoppa en bit upp i texten: ”Därför kommer punktinsatser att göras för att minska konstnader...” Kniven på strupen. Om man inte sålt tex Ola Toivonen till PSV Eindhoven, hade klubbens ekonomi gått i stå. Det hade med andra ord gått åt helvete. Nu kan man redovisa ett överskott på lite över 5 miljoner kronor, en spottstyver i sammanhanget. Rakbladen kommer att rulla över föreningen, om man åter gör en misslyckad säsong. Det blir värre än någonsin. Det är många människor i klubbens numera berömda organisation som riskerar förlora sin försörjning. Då tänker jag inte på spelarna. Jo, dom finns också i klubben. Det handlar inte bara om organisationen, även om man lätt har kunnat få den föreställningen i år. Nu kör vi. Lätta på kniven. Sydsvenskan om bokslutet HÄR! Skånska Dagbladet HÄR!
Vännen Leif skrev in en kommentar till Sydsvenskan efter matchen MFF-GAIS som slutade 1-1. Han slog fast med emfas: Det är som en stumfilm, med ljud, från 1905. Jaha, då är det väl lika så bra att vi tittar på stumfilm på riktigt, från 1905 MED LJUD!
Jag är inte riktigt beredd att hålla med Leif, min lekkamrat sedan Hedenhös. Jag tycker nog både bild och ljud var bättre 1905...
Vi börjar med en efterlysning. Ynglingen på bilden som jag saxat från Sydsvenskans jubileumsbilaga ”Hundra år i himmelen”, med anledning att MFF firar 100 år som fotbollsförening, heter Ronny, om jag minns rätt. Det är jag som dragit upp bilden på honom. Han ingår också i MFF:s historik, men finns ingenstans. Det är nämligen på det viset att han i slutet av 1960-talet och in på 1970-talet, var först med att dra igång en markerad supporteraktivitet i samband med MFF:s hemmamatcher på Malmö Stadion. Jag minns att vi stirrade med förvåning på den skäggiga unga mannens aktiviteter. Han gav alltid järnet. Många äldre skakade på huvudet och röt åt honom att sitta ner och hålla truten. Varje halvlek rusade han tunt på löparbanan med sin flagga. Ronny, för så hette han (tror jag), var den första riktiga supporterfan som klädde ut sig och viftade med en MFF-flagga. Det var på den tiden en märklig och ny upplevelse. Det mest normala var att vi satt eller stod stilla på våra platser och städat ropade: "Heja, Heja, friskt humör..." En dag var skägget puts väck. Tydligen emigrerade Ronny till Kanada, mätt på alla guld som MFF plockade hem på den tiden. Men sedan då? Lever han i dag? MFF-BLOGGEN hyllar honom. Det är jag ensam om. Han är värd det. Då var han ensam. I dag är det ett ljusblått hav. Tiderna förändras. Tack Ronny. Annars är Sydsvenskans jubileumsbilaga en storstilad läsning, tusen gånger bättre än den bedrövliga jubileumsboken. Läsarnas framröstning av alla tiders bästa MFF elva en höjdare. Det finns minsann att välja på. Bara en sådan sak att två sådana legender som Kjell Rosén och Erik Nilsson på bilden här ovanför får lira i reservlag 1. Kajan Sandell i reservlag 3!? Min egen stora idol, eleganten Henry Tillberg, får inte plats alls. För inte tala om tidernas skyttekungar Lasse Larsson och Hans Håkansson. HH får väl knappt bära vattenflaskorna... Nu ska jag luta mig tillbaka och frossa med den mumsiga bilagan. Och fundera på hur livet gått för Ronny, legenden utanför planen. Stör ej.
Om ni inte har Sydsvenskans jubileumsbilaga, rusa ut och köp den. Här kan ni kolla in det bästa MFF laget genom alla tider som vi läsare röstat fram. Länken får du HÄR!
Här kan du själv kolla in eländet. Ja, så blev Joseph Elanga klar i dag. Han fick äntligen sitt efterlängtade kontrakt säsongen ut. Han är en utmärkt lirare på planen. Det har väl gått avsevärt sämre utanför planen. Vem blir Elangas dadda? Fritt fram att spekulera.
En meriterande seger i träningsmatchen mot danskarna med 3-2. Den segern satt fint. Och här kommer mer grädde på moset:
