Bosse Larsson "po match"

Plötsligt kommer han släntrande mot mig, MFF-Guden och legenden Bosse Larsson. Ingen som var på plats vid premiär matchen mot Örgryte i april kommer någonsin att glömma det enorma jubel som utbröt då han livs levande presenterades på planen. Det ger fortfarande rysningar.
Egentligen var det dubbelt så stort. För Bosse Larsson är inte den som genom åren sprungit ner grindarna på Stadion för att se sitt MFF lira boll. Numera är det Jägersro som gäller.
Plötsligt står han alltså framför mig utanför den nya Stadion. Det är drygt en halvtimme kvar till matchen mellan MFF-HIF börjar.
Vi tar varandra i hand.Hälsar.
-Är du här, säger jag förvånat.
-Ja, i dag är det tid. Det måste bli vinst, svarar Bosse Larsson mig och ler finurligt.
Då kommer jag plötsligt ihåg matchen mot HIF på Olympia den 19 augusti 1965. Jag stod inpackad bland en massa helsingborgare på läktaren. På den tiden blandades vi fotbollsdårar huller-om-buller. Det var före huligantider. Sörgårdsidyll.
-Du stänkte in tre proppar, fortsätter jag.
-Japp, säger han och ser drömmande ut, om nu Bosse Larsson modell 2009 kan se drömmande ut.
Matchen slutade 10-1 till Malmö FF. Jag förstår varför Bosse skippat hästarna. Han vill gärna se en repris av den bravaden i dagens match mot HIF.
Jag tror han vandrar hem lika besviken som jag är. Matchen slutar 0-0 och de flesta 0-0 matcher är ofta lika intressanta som att prata med en vägg.
Jag är inte ett dugg förvånad om Bosse till nästa hemmamatch mot Elfsborg den 21 september åter väljer hästarna. Det hade jag gjort, om jag nu delat hans intresse för kusarna.