Vår svenska fotboll har slutat rulla. In rullar vintern. SVT drar i gång Vinterstudion. De långa tunga månaderna måste piggas upp. Jag har samlat sportböcker under hela mitt långa omåttligt spännande liv. Låt oss gräva i bokhyllan och se vad vi hittar. Kalla det gärna boktips till alla sköna nördar som fortsätter smacka åt SM-guldet. Självklart börjar vi med skidor. Och skridsko. Vinter. Det må finnas aldrig så många Hellner eller Northug. Ingen närmar sig mina Gudar. Mora-Nisse (9 Vasaloppsvinster) och Sixten Jernberg (huset fullt med OS-medaljer). Två jävligt sura dalkarlar. Mora-Nisse fyllde 93 år i somras. Förra vintern skottade han gårdsplanen ren från all snö! Stål. I boken berättar han också om hur den förvandlingen gick till. Kallas också för järnvilja. Sixten, 81 år, fräser än i denna dag, över att folk kommer ihåg hans bragder. Toppen var när han 1956 i OS i Cortina nobbade Sophia Loren. -Jag vill inte ha några fruntimmer på rummet, röt han. I boken kan man också läsa om hur det gick till, när Sixten i ungdomen sopade dansbanan hemma i Lima ren från bonddrängar. Det slutade med att han stod inför tinget i Malung. Ja, så har vi då helyllepojken, Sigge Ericsson, som körde hem OS-guldet på 10 000 meter i Cortina 1956 i full snöstorm. Naturisen förvandlades till mjukost. I dag är curling större än skridsko. Sicket öde. Här har vi tre andra starka personligheter. Den f d världsmästaren i tungviktsboxning, Jack Johnson, har skrivit sina memoarer som faktiskt är stor läsning. Han lär visst ha skrivit dom själv, fan vet, men bra är det. Calle Sven härjade på marknadsplatserna för 120 år sedan. Han blev berömd efter att ha brottats med en livs levande björn (!). Nej, det gick inget vidare, om sanningen ska fram, men kul läsning. Edwin Ahlqvists memoarer är en pärla som måste läsas. Ingos boxarpromotor, mannen bakom klassikerna Rekordmagasinet, All-Sport m m, ger dig många ljuvliga stunder. Det bör räcka till vinterträningen börjar ute vid Stadion i Malmö. Tre klassiska böcker om tre klassiska svenska fotbollsspelare.Egentligen räcker det att titta på bilderna av böckerna. Nej, det är inga mästerverk. Böckerna har skrivits av spökskrivare, sportjournalister, som mer eller mindre, slängt samman texten i hastigt mod. Det är synd på så rara pärlor. Dessa makalösa lirare är värda ett bättre öde. Nu hör det till saken, att allmänbildningen kräver att man SKA ha läst böckerna. Fler böcker får jag inte plats med i dag. Saknar du böcker om MFF? Jag har samtliga, men jag utgår ifrån att dessa känner alla till. Förutom den som kommer här. GULDET, mina vänner, GULDET...
Kommer Zlatan att få sin femte(!) Guldboll i kväll? Ja, vem ska annars få den? Det finns ingen annan kandidat, möjligen Daniel Andersson för lång och trogen tjänst. Det hade natruligtvis i så fall varit fantastiskt. Pappa Roy fick Guldbollen 1977. Storebror Patrik hela två gånger, 1995 och 2001. Om Daniel skulle få den, blir Andersson FAMILJEN GULDBOLL! Smaka på den. Det närmaste jag själv kommit Guldbollen var hemma hos MFF-backen Erik Nilsson (1916-1995) i Höllviken. Den stod på paradplats i bokhyllan. Erik var MYCKET stolt över sin Guldboll som han fick 1950. Han tog varsamt ner den och överlämnade den till mig. Jag stod där som ett fån och smekte ömt en av de tidigaste Guldbollar som delats ut. Det var mycket kärleksfull. Vi sa nästan Amen när Erik ställde tillbaka den i hyllan. I kväll får Zlatan famnen full med Guldbollar. Tyvärr för familjen Andersson.
ÅRSKORTEN!!! Jag skicka ett magsurt mail till MFF:s VD, Pelle Svensson, i dag: Årskorten (2011) verkar vara en röra i år. Vi har haft sex årskort, sedan endast de närmast sörjande gick och såg MFF (2100 åskådare mot Djurgården 1991). Det har alltid varit världens enklaste sak att förnya och betala in pengarna. I år får man tydligen gå en kurs. Vem har bestämt att man ska kladda till det så här? Jag har inte ens fått någon uppgift om hur mycket ett årskort för säsongen 2011 kostar. Och då ska man betala in eller ska man inte den 16 november, alltså i morgon. När jag då kollar mff.se där man ska logga in, samt ev betala, så går inte det pga underhållsarbete. För övrigt verkar hemsidan innehålla buggar som är stökiga. Varför ska det göras så komplicerat? Nu vet jag varken ut eller in och vi riskerar bli blåsta, så får det verkligen inte gå till. hälsningar Calle Rockbäck
Vi mjuklandar med en knockout. Gäst hos Skavlan i SVT var en riktigt stark personlighet; Rubin "Hurricane" Carter med 40 tuffa proffsmatcher i boxning. Hos Skavlan berättade han om sina 22 år i fängelset efter att felaktigt dömts för mord. Vad Skavland aldrig visade var BOXAREN "Hurricane" Carter som tillhörde världstoppen i sin klass. Nu råder jag bot på det. Här får vi se en fight mellan Emile Griffith och "Hurricane" från 1963 i Pittsburgh.
Lommabon Carl, 21 år, står i min Täppa och viftar med några snörstumpar. I famnen håller han MFF:s officiella maskot i början av 1990-talet, Todde. Både Todde och jag är förvånade, för det är inte vilka snörstumpar som helst Carl håller i handen. Nej, det är en bit av målnätet till ett av målen på Swedbank Stadion. -Jag gjorde som många andra. Klippte av en bit och tog med mig hem, berättar MFF-supportern. Carl stod på supporterläktaren (vid pilen). När slutsignalen ljöd mellan MFF-Mjällby var guldet klart. Glädjen monumental. Tusentals supportrar invaderade planen från alla håll och kanter. -Vakterna och poliserna gjorde väldigt lama försök att stoppa oss. Det var i stället skratt och glädje, berättar Carl. Och fortsätter: -När jag kommer ner till målet stod folk och försökte fila av bitar av målnätet. Då hittade vi en sax som låg där. Det verkade som saxen var speciellt utlagd för att vi skulle kunna klippa av en bit som souvenir. Jag fick min bit av nätet, där MFF smällde in sina båda mål mot Mjällby. Härligt. Till Sydsvenskan säger Fritid Malmös Bo Raneheim: -Nätet är borta från båda målen, men lite souvenirer ville väl folk ha, och dem byter vi ändå inför varje säsong. Vad ska då Carl göra med sina heta snörstumpar: -Pappa tycker jag ska rama in dom, så blir det nog, fortsätter han. Även tre av de fyra hörnstolparna försvann. Den kuppen var Carl inte inblandad i. -Nej, det räcker mer än väl med en bit av målnätet, säger han och ler. Carl har själv valt att träda fram. Det tackar jag Carl för. SM-GULD, SM-GULD...
Det var alltså Sydsvenskans pressfotograf, Hussein Al-Alawi, som Agon Mehmeti ryckte kameran ifrån när han bredsidat in 2-0 mot Brommapojkarna. Bilden blev faktiskt lyckat med tanke på att Agon är en gräslig fotoamatör. Man ser klart och tydligt en lycklig Dardan Rexhepi på bilden. Tacka tusan för det. Det var han som slog smörpassningen till Mehmeti. Jag tror mig också skymta idégubben till målgesten, Wilton Figueiredo, i bildkanten. Sydsvenskan berättar hela storyn i dagens tidning. Den kan du läsa om HÄR!
Vi har genom åren sett många varianter på alla upptänkliga målgester. Frågan är om inte Agon Mehmeti är en av de vassaste genom tiderna. Han får en smörpassning från en annan ungdom, Dardan Rexhepi, 18 år, och sätter säkert 2-0 med en bredsida i matchen Brommapojkarna-MFF. Efter målet rusar Mehmeti ut till pressfotograferna som sitter vid kortlinjen och sliter till sig en av deras kameror. Glädjestrålande knäpper han sina lagkamrater som kommer rusande mot honom för att fira det viktiga målet. Något liknande har jag aldrig sett på en fotbollsplan. Nu infinner sig två frågor: dels hur fotografen tog det som blev utan kamera och missade bilden på Mehmeti med kameran i högsta hugg. dels hur lycklig fotografen blir som nu sitter på leken. Han blir nämligen ensam om bilden som Mehmeti knäppte. Om han nu verkligen lyckades knäppa en bild? Vi får se i morgondagens tidningar hur det slutade. Matchen vann MFF komfortabelt med 4-0. Nu blir det en verklig stormatch på Swedbank Stadion på söndag mot Mjällby. Vinner MFF är man Svenska Mästare. Jag hoppas på att få se Agon Mehmeti som kanonfotograf även då.
Vår svenska fotboll har slutat rulla. In rullar vintern. SVT drar i gång Vinterstudion. De långa tunga månaderna måste piggas upp.
Självklart börjar vi med skidor. Och skridsko. Vinter.
Här har vi tre andra starka personligheter. Den f d världsmästaren i tungviktsboxning, Jack Johnson, har skrivit sina memoarer som faktiskt är stor läsning. Han lär visst ha skrivit dom själv, fan vet, men bra är det.
Tre klassiska böcker om tre klassiska svenska fotbollsspelare.Egentligen räcker det att titta på bilderna av böckerna. Nej, det är inga mästerverk.
