MFF upp i toppen

Det blev precis som jag skrev i mitt blogginlägg här nedanför. Elfsborgstalangen, Johan Larsson, sprang rakt in i den varma brassefamnen, Ricardinho.
Johan ska ha all heder av att han sprang och sprang och sprang, försökte och försökte, men det fanns alltid en liten tå, knä eller vad du vill-RICARDINHO.
I slutet av andra halvlek tröttnade Johan. Han lämnade planen. Äntligen fick han slippa detta tekniska häftplåster.
Jo, Ricardinho är utan tvekan en av mina favoriter. Jag älskar den typen av spelare, kattmjuk i sin rörelse. Han påminner om när Botafago spelade skjortan av MFF i Malmö i början av 1960-talet.
Då kunde vi inte drömma om att MFF en dag skulle äga en spelare av denna digniteten. Det tillhörde sagornas värld.
MFF vann rättvist mot Elfsborg med 1-0. Det var väl bara i stort sett Jiloan Hamad som föll ur bilden.
Boråsarna ska ha all heder av att man kom till Swedbank Stadion för att lira boll. Det är vi inte vana med. Hit kommer nämligen de allsvenska lagen med ett enda syfte: ro hem en enda poäng.
Undrar också över hur länge, Ivo Pekalski, 19 år, han hållas utanför A-landslaget?
Undrar också över hur länge målskytten, Daniel Andersson, kommer att orkar springa som han gör. Daniel är lagets motor. Han får inte börja hacka.
Vi avrundar med en liten variant.
I pausen såg jag och vännen Leif George nämligen George Formby. I alla fall mötte vi Formbys dubbelgångare.
Vi behöver nog putsa glasen.
Och.
När man lägger in en sådan här avrundning.
Då mår man gott: