Det blev precis som jag skrev i mitt blogginlägg här nedanför. Elfsborgstalangen, Johan Larsson, sprang rakt in i den varma brassefamnen, Ricardinho. Johan ska ha all heder av att han sprang och sprang och sprang, försökte och försökte, men det fanns alltid en liten tå, knä eller vad du vill-RICARDINHO. I slutet av andra halvlek tröttnade Johan. Han lämnade planen. Äntligen fick han slippa detta tekniska häftplåster. Jo, Ricardinho är utan tvekan en av mina favoriter. Jag älskar den typen av spelare, kattmjuk i sin rörelse. Han påminner om när Botafago spelade skjortan av MFF i Malmö i början av 1960-talet. Då kunde vi inte drömma om att MFF en dag skulle äga en spelare av denna digniteten. Det tillhörde sagornas värld. MFF vann rättvist mot Elfsborg med 1-0. Det var väl bara i stort sett Jiloan Hamad som föll ur bilden. Boråsarna ska ha all heder av att man kom till Swedbank Stadion för att lira boll. Det är vi inte vana med. Hit kommer nämligen de allsvenska lagen med ett enda syfte: ro hem en enda poäng. Undrar också över hur länge, Ivo Pekalski, 19 år, han hållas utanför A-landslaget? Undrar också över hur länge målskytten, Daniel Andersson, kommer att orkar springa som han gör. Daniel är lagets motor. Han får inte börja hacka. Vi avrundar med en liten variant. I pausen såg jag och vännen Leif George nämligen George Formby. I alla fall mötte vi Formbys dubbelgångare. Vi behöver nog putsa glasen. Och. När man lägger in en sådan här avrundning. Då mår man gott:
När jag satt och tittade på Elfsborg-Napoli (0-2), slog det mig plötsligt: ”Italienarnas tekniska lir, påminner väldigt mycket om årets MFF. Då handlar det inte bara om färgen på tröjorna.” Fast på en punkt skiljer sig det ordentligt. Napoli ställde blixtsnabbt om. Båda målen kom efter slarv från boråsarnas i anfallsposition. Medan spelarna i Elfsborg stod fastfrusna, högg Napoli ögonblickligen som en kobra. Det gick rasande fort. Fortare än fortare. Pang! Uruguayanska VM-spelaren Edinson Cavani. Pang! Uruguayanska VM-spelaren Edinson Cavani. 2-0 till Napoli och dagen var förstörd för Elfsborg. Omställning, kallas det också för på modernt fotbollsspråk. Kontring, sa vi förr i tiden. Det är samma sak. Där sitter MFF fortfarande på skolbänken. MFF vill helst rulla runt innan man går till anfall. Med andra ord: Tekniken finns där, men det måste gå fortare. Väldigt mycket fortare. Sagolikt mycket fortare. Fortare än fortare. Jag tror Anders Svensson och kompani får kväljningar när de på söndag ställs mot ett nytt blått lag. Det sitter i huvudet. Ta tex årets fynd Johan Larsson från Kinna. Han glänser i allsvenskan, men mot Napoli förvandlades han till en juniorspelare. Johan Larsson förstår nu att han har en lång väg att vandra för att nå internationell klass. Johan Larsson kommer inte att må så bra på söndag. Dubbelt upp. Då ställs han mot Ricardinho. Brassen äger nämligen samma fina teknik som spelarna i Napoli. Och, Johan Larsson, Ricardinho har nästan samma blåa tröja som backen Cannavaro i Napoli. DARRA!
MFF slår Halmstad BK med kassaskåpssäkra 2-0 borta på Örjans Vall. Vinster börjar numera bli en skön vana. Agon Mehmeti gör två lagom snygga mål. Det börjar också bli en behaglig vana. MFF i topp av allsvenskan. Det är vi inte alls vana vid. Hemligheten med Malmö FF år 2010? I halvlek lättade avstängda Jeffrey Aubynn på förlåten i TV-studion: -Gruppdynamiken. Den måste man ha om det ska bli guld. Den har vi inte haft tidigare, säger Aubynn som vet vad han talar om. År 2000 tog han nämligen guld med HBK under general Tom Prahl. -Det är också viktigt att man puschar varandra, i med och motgångar. Det gör vi i dag. Och så måste man ha en harmoni i gruppen. Det har vi numera, fortsätter han och på frågan vad som betytt mest för årets framgångar, kommer svaret omedelbart: -Definitivt ledningen. Ledarna är där för att vi ska må bra. Det är viktigt med glädje och inte en massa måsten. Jeffrey Aubynn lyfter speciellt fram tränaren Roland Nilsson. Han har betytt väldigt mycket för att ge hela spelartruppen harmoni, glädje och ödmjukhet. Det här är härliga ord att höra. Vi är många som varit väldigt besvikna på Roland Nilsson. Tålamodet bland oss supportrar är som bekant noll. Nu har vi fått något att tänka på. Jeffrey Aubynn avrundar med följande förklaring: -Vi är unika i svensk fotboll. Det är extrema spelartyper som passar samman väldigt bra. MFF spelar framtidens fotboll. Det är det som är det avgörande. Och det är väldigt roligt att få vara med. Tack Jeffrey Aubynn för du lyft på hemligheten, mer finns inte att tillägga. Jo, en sak. Jag tror faktiskt att MFF:s VD, Pelle Svensson, har ett viktigt finger med i trivselaspekten. Hur som helst. Jag njuter för fulla mugga. Jag får ladda med mera lödder. Nästa till rakning är Elfsborg.
Sydsvenskan om matchen HÄR! Anja Gatus krönika HÄR! Tobias rapport HÄR!
MFF:s TREKLÖVER som i money. Plötsligt satt den där. Roy Hodgson är utan tvekan den mest framgångsrika tränaren i MFF:s ärorika historia. Med honom tog klubben hem allsvenskan fem (5) år på raken. Det är unikt. En bragd MFF aldrig gjort tidigare och det kommer inte att upprepas. I dag är Roy en spishet tränare för Liverpool. Martin Dahlin var på sin tid en av de vassaste avslutarna genom tiderna i MFF. Han var formidabel. Han blev t o m skyttekung i allsvenskan. Och i landslaget. I dag är han spishet agent för en knippe framgångsrika spelare. En av dessa är Ola Toivonen. Ola Toivonen gladde oss under några år i MFF innan han försvann för feta pengar till PSV Eindhoven. MFF kunde stoppa 40 mille i plånboken. Tack Martin Dahlin. Aftonbladets Sportblad skriver i dag att han är på väg till Liverpool för 130 000 miljoner kronor. Det är en svindlande summa. Själv får han en smällfet årslön. MFF kan säkert stoppa nya friska miljoner i plånboken. Jag utgår från det. Jag säger bara Hasse Borg. Tack ännu en gång Martin Dahlin. Det är nämligen Martin på vinjettbilden som syr samman affären med Liverpools Roy Hodgson. På bilden står de tillsammans och kramar SM-bucklan 1988. I MFF:s färger. Visst är det en märklig TREKLÖVER, så säg. PS: Treklöver betyder TUR!
Det vore fel att påstå att segern mot Gefle IF kändes som en massaker. Utan deras målvakt, Mattias Hugosson, hade det blivit en massaker på riktigt. Märkligt nog hade tydligen ingen berättat för MFF-lirarna att man INTE ska skjuta i höjden på Hugosson. Där tar han allt. Först i andra halvlek fattade Roland Nilsson grejen. Nya direktiv. Det gick genast bättre. Fast. Minns. Visst smällde Daniel Larsson in 1-0 med en vacker rökare nästan i krysset, några meter utanför straffområdet? Det funkade tydligen ändå. Nu har jag sett MFF göra tre (3) godkända mål-och vinna med 2-0. Förklara det, den som kan... Det kunde faktiskt blivit en massaker på riktigt. 4-0! Rättvist. Vad säger ni om lite godis som start på en ny vecka? Låt oss titta på matchen som kallades för "Massakern i Toledo". Det var en "massaker" på riktigt. Året är 1919. Världsmästare i tungviktsboxning är en cowboyjätte, Jess Willard. Nu ställs han mot "The Maneater", Jack Dempsey. Jack är en riktig hårding som älskar rallarsvingar. MFF är "bara" en poäng efter HIF i allsvenskan. Det är bara en enda rallarsving bort. Vi laddar med den klassiska matchen från 1919 (förvånansvärt bra kvalité). Njut, boys and girls. Det här är rallasvingarnas afton. Jag tror Roland Nilsson älskar det.
Roland Wilson från Trollhättan hade verkligen sett fram emot att få njuta av MFF:s målvakt, Johan Dahlin, i verkligheten. Bara för att få se Johan åkte han 35 mil till Malmö och matchen mot Gefle IF. Då slog regnet till som aldrig förr. Nya Stadion dränktes av skyfall och åskan som mullrade som besatt. MFF tog ledningen och ledde i halvtid med 1-0. -Johan hade inte mycket att göra. Det var MFF för hela slanten i första halvlek, säger Roland Wilson. Då bröt domaren matchen. Planen påminde mer om en vattenpoloarena än fotbollsarena. På läktaren stod Roland Wilson med lång näsa. -Ja, det blir till att åka hem igen. Det blir 70 mil utan att egentligen inte fått se varken Johan eller en allsvensk fotbollsmatch. Trist, måste jag säga, fortsätter han. Och så var det då det här med Tarzans Pojke eller pôjke som man säger i Trollhättan. -Johan Dahlins pappa var en gång i tiden en stor stjärna i stan. Även han målvakt och kallades för Tarzan, säger Roland Wilson vidare innan han gasar bilen hemåt 35 mil till Trollhättan. Vår Herre som lät öppna alla sina portar borde trösta honom. Så blir det nu inte. Se upp för vattenplaning när du kör hem, Roland.Töm dina lungor med ett äkta Tarzan vrål.
En liten ljusblå pippi kvittrade i mitt ena öra i dag: -Vet du om att MFF stoppat alla fribiljetter till de anställda i föreningen till matchen mot HIF den 15 september? Nej, det visst jag inget om. Beslutet är i så fall historiskt. MFF har alltid gödslat med fribiljetter. Det finns två sidor av saken, nämligen: dels är trycket efter biljetter till årets MATCH i Malmö rekordartat. dels behöver MFF få in varje spänn de kan få tag i till den sinande kassakistan. Jag tippar att orsaken är båda, med tyngd åt det sista. För samma lilla ljusblåa pippi med insyn i klubben, fortsatte kvittra i mitt andra öra: -Calle, vet du att MFF redan nu jagar in pengar av sponsorer till nästa säsong. Klubben måste helt enkelt ha in kulorna snabbt. Nej, det visst jag inte heller. Det är inte klokt så lite man ändå vet. Däremot vet jag att VD Pelle Svensson redan vid årsskiftet flaggade för en kommande likviditetskris. Jag var då ensam om att förstå. Och är det fortfarande. Ja, bortsett från min lilla ljusblåa pippi...
Allt slutsålt till matchen MFF-HIF. Det betyder 23 700 åskådare. Sydsvenskan HÄR!
I går blev jag väldigt glad. I dag mår jag extra gott. Efter segern mot Örebros SK i går, firade bloggen med ett stort fett grekiskt fyrverkeri. Därför fortsätter vi firandet med att bjuda på en smakbit av Bawlers Inc. De har i sommar gjort comeback efter 43(!) års tystnad på Marinfestivalen i Halmstad. Gitarristen och sångaren OA har på ålderns höst t o m börjat skriva egna låtar. Boat Ride! Heter låten som är pinfärsk på YouTube. Heja Bawlers Inc! Och Malmö FF!!!
MFF har gjort 31 mål i årets allsvenska. Det har Elfsborg också klarat av. Inga andra lag har gjort så många mål. HIF som leder har ”bara” orkat med 27 strutar. ÖSK som skuggar MFF är sämre ändå. De har nätat 25 gånger. Lagen möts på lördag. Det är en viktig match för MFF. Med detta målfacit delar MFF alltså mest gjorda mål i årets allsvenska med Elfsborg. Vem trodde det 2006 eller 2008? Minst gjorda mål ståtar GAIS och förra årets svenska mästare AIK med, ynkliga 13 gjorda mål. Det är hela 18 mindre mål än MFF. Utklassning. HIF har däremot släppt in minst mål med 10. MFF 18 och delar femte plats med BP. Mjällby av alla lag har bara släppt in 12 sylar. Det är högst märkligt. Kan verkligen Patrik ”Bagaren” Rosengren som snart fyller 100 år vara mannen bakom detta stordåd? Nej knappast, däremot har han haft en god hjälp av Mattias Asper. Han har målvaktsrutin som en skogstokig. Mjällbys framgångar är sensationella. Klubben ligger på femte plats med 18 (!) futtiga gjorda mål. Det visar på en viss form av stabilitet som ingen blir riktigt klok på. Vad vill jag då med denna uppräkning? Jo, när Malmö FF vann allsvenskan 1970 gjorde laget 30 mål och släppte in 20. På 22 matcher! Märk väl att man hittills spelat 17 matcher, alltså fem mindre än för 40 år sedan. MFF har alltså gjort fler mål (31) i årets allsvenska än man gjorde för 40 år sedan, då man blev man svenska mästare med 22 spelade matcher. Bosse Larsson vann detta år den allsvenska skytteligan med 16 mål. Denna legend gjorde mer än hälften av MFF:s målskörd. Rätt bra jobbat, får man nog säga. Det vete fan om det var bättre förr. (OBS: målskörden kan komma att ändras på torsdag då HIF möter Djurgården hemma på Olympia.) Sydsvenskan om MFF:are till landslaget HÄR!
Malmö FF lyckades med viss möda knäppa igen makrillburkarna. Segern bärgades till slut med 1-0, men borde faktiskt ha varit några mål större. Det var ingen roligt match. Jo, första halvlek. Den ägde MFF tämligen komfortabelt. Andra halvlek gick luften ur laget. GAIS tilläts att börja rulla boll. Det var ingen roligt match. Jag begriper inte varför laget sjunker samman så totalt i andra halvlek. Det började åter fungera när Roland Nilsson gjorde sina tre byten. In kom Molins, Aubynn och Melichárek (rättat: ska vara serben Mutavdzic, skrivfel i hastigheten, tack BB) . Ut gick dagens olyckliga treklöver: Wilton, Durmaz och Hamad. Om Mehmeti ägt den minsta kyla i värmen, hade han lätt kunnat göra två mål. Nu blev det 0 mål. Det var faktiskt väldigt dåligt av denna (alltför tunna) spelare som inte kan stå upp efter en lätt axel mot axel tackling. Det var en roligt match. När Pekalski gjorde segermålet. Den ynglingen har ett stort spel i sig. Om han spelat i ett stockholmslag, hade huvudstadens media ryat om att Hamrén måste ta med honom i landslaget. Hammarby har en klen figur i Superettan som man matchar hårt. Det var ingen roligt match. Jag har sett MFF rasa samman så många gånger förr de senaste åren. Då har man förlorat. Det är ALDRIG roligt. Dystert, är vad det är. Därför var det en rolig match. När man vinner en skitmatch och säkrar tre poäng och inte släpper greppet om ledande HIF, DÅ, är det en roligt match. Det blev alltså till slut en förbannat roligt match. Dessutom borde MFF ha haft en straff i förlängningen när Daniel Larsson kapades av Ekunde. Domaren, Tobias Mattsson, från Karlstad var en medelmåtta, men andra sidan hade linjemännen svårt att hänga med. Du milde, så kul det är med tre nya friska poäng. Då blir det verkligen en JÄTTEROLIG match. Fast bäst var som vanligt MFF:s supportar. Jag återkommer till er.
Det blev precis som jag skrev i mitt blogginlägg här nedanför. Elfsborgstalangen, Johan Larsson, sprang rakt in i den varma brassefamnen, Ricardinho.
