fredag 29 oktober 2021

Mitt dystra minne: MFF-BLOGGEN dödades av fotbollshuliganer

 

Det var aldrig tänkt det skulle sluta på detta trista vis. Inför den allsvenska säsongen 2009 sjösatte jag MFF-BLOGGEN. De social medierna fanns ännu så länge inte på kartan. Jag var alltså tidigt ute. 
Bröt ny spännande mark. 
Bloggen mottogs med stor entusiasm. 
Det höll till den 30 juli 2011. 
Då tröttnade jag definitivt. 
Fick nog. 
Orkade inte längre. 
Under dessa år var det stökigt på läktarna. Även utanför arenorna. 
Ett jävla liv, helt enkelt. 
Huliganer skrämde merparten av publiken. 
Det som fick mig sätta punkt, var MFF:s hemmamatch mot Djurgården den 30 juli 2011. Djurgårdssupportrar slängde knallskott s k bangers in på planen under själva matchen. MFF tog snabbt ledningen med 1-0. Då haglade bomberna in på planen. 
Domaren, Martin Hansson, avbröt matchen efter 12 minuters spel. 
Det urartade. 
Arenan blev en livsfarlig plats för både åskådare och spelare. Huliganerna dödade alltså MFF-BLOGGEN. Jag fick nog. Skickade bloggen till Internets begravningsplats för nedlagda bloggar. 
 Mitt nytänkande gick i graven. 
Hur blev efterspelet? 
Disciplinnämnden beslutade den 5 september 2011, med tillämpning av 2 kap 15 § i SvFF:s tävlingsbestämmelser (TB), att matchen skall spelas om i sin helhet. 
MFF protesterade. 
De ledde matchen med 1-0 när domaren Hansson bröt matchen. Givetvis ett korkat beslut av disciplinnämnden. 
Nu vann i alla fall MFF omspelsmatchen med 1-0 den 15 oktober 2011. 
Skönt det, i alla fall. 
Tio år senare är vi där igen. 
Storbråk på arenan vid den senaste hemmamatchen mot AIK (dagens Sydsvenskan här nedanför). 
Skönt jag lagt ner MFF-BLOGGEN. 
Huliganerna vann. 
Det kan jag ta. 
Det värsta är att förbundet och klubbarna fortsätter dalta med galna fotbollssupportrar. 
Usch!
Rött kort på det.

 

lördag 30 juli 2011

måndag 11 april 2011

MFF:s nästa stora SUPERSTAR!!

Titta ordentligt på den här bilden. Liraren. För alla blåa dårar behöver han ingen presentation. Ni andra bör lära er namnet omedelbart.
Agon Mehmeti, 21 år.
Agon kom till Sverige och Lomma(?) från krigets Kosovo i napp stadiet. Med mamma och pappa.
Inför årets allsvenska säsong sa jag till min ljusblåa kompis sedan mer än 50 år, Leif, följande:
-I år måste Agon ta klivet framåt. Det sista snäppet. För att bli en riktig stor lirare.
-Ja, det är slut på talang tjatet, svarade Leif som var med och såg Bosse Larsson debuterade i MFF 1963 mot ett brasselag. För inte tala om när vi "upptäckte" Lasse Larsson, målsprutan. En bit in på 1980-talet.
Leif och jag har sett otaliga talanger genom åren poppat upp i den ljusblåa tröjan. De flesta stanna vid att bli talanger. Endast en handfull lyckas ta det där extra steget som är så viktigt. Från talang till stjärna. Vi har sett allt för många framtidslöften bli vingklippta och slutat i Trelleborgs FF.
I matchen mot just Trelleborg såg vi Agon ta sitt första steg framåt. Han gör matchens snyggaste mål och satte spiken på rätt plats: 4-2 till MFF.
Mot Halmstad BK ser vi honom ta nästa stora steg. Både Leif och jag SÅG hans agerande:
Passningarna.
Split vision. Rörelsemönstret på banan är speciellt. Bara att få se hans lunkande stil: benen ser ut att stanna i luften för en kort tusendels sekund. Målnäsan. Slagfältets herre. Tekniken.
Det luktar lite Henry Thillberg, storstjärnan i MFF på 1950-talet.
Agon Mehmeti kan komma att t o m bli bättre än Henry. Det, Gott Folk, säger en hel del. I matchen mot Halmstad kvitterade han bollklubbens ledning i 59:e minuten. Agon visade sig vara en vägvisare.
MFF vann helt rättvist med 3-1 inför storpublik.
Som sagt var.
Lägg Agon Mehmeti på minnet.
Det gör Leif och jag.
Rys av välbehag.